Tillbaka till Hemsidan Karin Kanin
Lite om mig Karin Kanin, Karin
13-07-02 |
|
Kontakta mig; Karin Fröier 070-206 30 42 Gottnevägen 53 0660-376363 89431 Själevad karin_froier@o-vik.com |
|
Foto Sten Fröier sommaren 1972
Sommaren 72 hos mormor och morfar på Sandlyckan utanför Göteborg
Jag med min kanin Skuttis
Jag heter Karin och är 46 år. Jag bor i ett hus i Själevad som ligger 6 km ifrån Örnsköldsvik i Västernorrland.
Min familj som består av min man Patrik och vår son Tobias, i familjen ingår även vår hund Yazza. Mina tre äldre
döttrar har flugit ur boet, två av döttrar bor kvar i Örnsköldsvik och mellandottern bor i Göteborg där hon studerar.
Namnet Karin Kanin som jag använder vid mitt skapande fick jag som barn. Det fanns två Karin där jag tillbringade
sommaren, eftersom jag hade en vit liten kanin så blev jag kallad för Karin Kanin för att kunna skilja på oss.
Det känns mycket passande namn eftersom jag tycker mycket om kaniner. Sedan tre år tillbaka har vi en kanin som heter Elsa.
Sedan sommaren 2001 så har jag sjukersättning, som det ser ut just nu så kommer jag tyvärr inte tillbaka
till arbetslivet. Men hoppet finns alltid hos mig att jag skall kunna orka jobba igen. Att det blev så här är pga.
en liten krock som skadade min nacke, rygg och hjärna okt 1997. Innan dess så jobbade jag inom Posten
som sorterare på posten Brev och chaufför på Poståkeriet.
Intresset för hund har jag haft sedan jag var barn, jag har tränat och tävlat med hund sedan tonåren och
när jag var 15 år klarade jag och min första hund Labradoren Laisa av att bli lydnads champion. Under några
år så var jag väldigt aktiv inom föreningslivet inom hund, bl.a. Sveriges Hundungdom, både lokalt, distrikt nivå och central nivå.
En av mina passioner i livet är att sy och strax innan jag blev skadad så köpte jag en brodyrsymaskin, Husqvarna
Orchidea som skulle göra att mina barns kläder blev mera speciella. Där fanns också planer på att starta eget
företag inom sy området. Symaskinen gav mig istället ett liv tillbaka ifrån skadan. Jag fann något som jag klarade
av att göra och dessutom så ville människor runt om kring mig köpa mina alster. De alster som jag
tillverkade/tillverkar gav/ger glädje till andra vilket gör gott i mitt hjärta.
Att gå ner i mitt syrum ger mig mycket kraft och energi även om det rent kroppligt förvärrar mitt hälsotillstånd
så ger det mer än vad det kostar. Under årens lopp så har jag lärt mig att göra lite i taget, så klarar jag av att få
ta fram saker som jag kan visa och sälja.
Våren 2005 tog jag ett nytt steg tillsammans med mina vänner i föreningen RTP i en grupp som vi kallar Vi 7.
Vi 7 gruppen ordnade en utställning med det vi sysslar med, för att få visa att det finns livskvalitet mitt i all
sorg över att vi inte kan jobba längre. Efter den utställningen har det blivit flera stycken utställningar för mig.
Se mer om utställningar under Karin Kanin.
Till och med augusti 2006 så fanns vår hund Zeb med i vår familj, men tyvärr så kände Zeb lite konkurrens
av Tobias, så efter att Zeb hade markerat mot Tobias ansikte vågade vi inte låta Zeb bo kvar hos oss.
Så därför har Zeb nu flyttat till en familj där det ej finns små barn.
I januari 2007 så kom vår hund Yazza hem till oss.
Foto: Peders foto
5 Feb 2007 var jag på Make Up Store på smink utb.